Skivomslag

skivomslagI förra bloggposten berättade jag att jag lyssnat på Magnus Ugglas sommarprat i P1 och att jag blev inspirerad av hans prat om skivomslag. Så i dag kommer ett inlägg om skivomslag som ju är en variant av konst.

Magnus Uggla sa att många förr köpte skivor på grund av omslagen. Det hade jag inte tänkt på förut för jag köpte alltid skivor på grund av musiken. De flesta skivor jag har har i ärlighetens namn inte alls särskilt lockande eller spektakulära omslag. Så jag bestämde mig för att göra lite research och se vad jag missat!

Vad hittade jag då? Ja förutom att jag insåg att sex även säljer när det kommer till skivor så hittade jag faktiskt ett och annat skivomslag som skulle kunna locka till köp! Jag märkte också att jag dras mer till ritade/målade omslag än fotograferade. Madonnas album Like a Virgin var dock ett undantag. Det pryddes av ett väldigt vackert foto som jag absolut hade kunnat tänka mig att hänga på väggen! Fotovinkeln, färgen och hela kompositionen av fotot gillar jag.

Like a Virgin gavs ut 1984 och på skivan finns låtar som “Material girl”, “Angel” och “Love don´t live here anymore”. På skivomslaget poserar Madonna själv iförd brudklänning och fotot är taget av Steven Meisel.

Till mina favoriter av ritade/målade omslag hör bland annat Elton Johns album “Goodbye yellow brick road”. Ett fantastiskt omslag där allting stämmer så bra. Albumtiteln är naturligt placerad på väggen och artistnamnet Elton John står skrivet på ryggen på Elton Johns glansiga 70-talsjacka.

På omslaget är Elton John porträtterad tidstypiska kläder med platåskor, utsvängda byxor och de karaktäristiska solglasögonen. Han är på väg att kliva ut från den trista tegelgatan och in i en varmt gul lysande värld. Aktörerna bakom omslaget är David Larkham, Ian Beck och Michael Ross.

Skivan gavs ut 1973 och innehåller låter som “Candle in the Wind”, “Sweet painted lady” och “Saturday nights alright for fighting”. Skivan anses vara en av de bästa någonsin och är Elton Johns mest säljande platta.

“The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars” är även det ett album jag hade kunnat köpa för skivomslagets skull. Omslaget påminner om stilen i en serieteckning och är skapad av George Underwood.

Jag gillar också Pink Floyds album “Relics” som är ritad i blyerts eller tusch av Nick Mason om jag inte misstagit mig. Vad motivet föreställer är svårt att förklara i ord. Det är ett fantasiverk, någon typ av musikmaskin med orgelpipor, trumpeter, trummor med mera.

När jag sökte efter de bästa skivomslagen fick jag upp en massa välkända skivomslag. Men är välkända detsamma som de häftigaste och bästa? Jag blev lite besviken, jag hade väntat mig mycket mer spektakulära och spännande omslag.

Några av de mest välkända skivomslagen är Beatles album “Abbey road”, ni vet omslaget där hela bandet korsar ett övergångsställe. Bilden är tagen av Iain Macmillan och det som verkligen utmärker omslaget är att det inte står The Beatles eller “Abbey road” på framsidan.

Ett annat känt omslag är Pink Floyds “Dark side of the moon”. Svart bakgrund, triangel och regnbåge är de ord som kanske bäst beskriver skivomslaget.

Bruce Springsteens “Born in the USA” är också ett sådant där omslag jag kan berätta direkt hur det ser ut. En jeansklädd man med en röd scarf i bakfickan står framför den röd-vit-randiga delen av USA:s flagga.

Men även om dessa skivomslag som sagt är de mest välkända, betyder det att de också är de bästa? Jag känner mig inte så säker på det faktiskt!

Har du några bättre förslag på extraordinära och bra skivomslag så får du gärna skicka in ett tips! Jag känner inte att jag funnit de bästa skivomslagen ännu!